Gnistor flyger

Synopsis

==========

Synopsis

==========

Efter månader av vägran gick jag slutligen med på att flytta till Alrick Falls. Min familj tyckte att det var bäst - att en ny miljö skulle vara bra för mig - och jag var trött på att ha samma samtal.

Så här är jag, och planen är enkel. Le genom varje dag och undvika henne till varje pris.

Det är perfekt.

Tills den kaxiga quarterbacken kommer in i bilden.

Det sista jag vill ha är hans sneda flin och mörkbruna ögon fokuserade på mig.

Ändå är han här, ständigt i mitt utrymme, pressar mig, utmanar mig att bry mig. Berättar för mig vad jag tänker och känner, som om han vet.

Han vet ingenting. Och jag tänker låta det fortsätta så.

Han är den ihärdiga playboyen som vägrar att ge sig av. Jag är den nya tjejen som är passiv och inte har något att ge.

Saker och ting är på väg att bli komplicerade.

Kapitel 1 (1)

==========

Kom ut med mig ikväll, sa hon. Det ska bli kul, lovade hon.

Ja ... inte så mycket.

Jag släpar mig själv ut ur hörnet jag tog skydd i och betraktar den American Pie-liknande filmscen som utspelar sig framför mig. Fast i den här versionen är det löjligt stiliga män och alldeles för sexiga kvinnor som paraderar runt i ett hormonellt rus och släpper loss i alkoholens händer. Jag menar, jag förstår det. Människor kan aldrig vara vem eller vad de vill. De kan aldrig vara ärliga och öppna.

Alkoholen gör en av två saker för dig i gymnasiet: ger dig modet att berätta sanningen eller friheten att glömma den. Så de festar, blir fulla, träffar varandra, gör och säger dumma saker, och till slut tar de ett exempel från Jamie Foxx och "skyller på alkoholen".

Ta till exempel Pretty Woman, Julia Roberts lookalike - före makeover, alltså - som just hissades upp på bänkskivan av en lång, mörkhårig kille vars ansikte jag inte kan se. Hon biter sig i underläppen och gnuggar knäna mot varandra, och försöker uppenbarligen upphetsa den här killen som utan tvekan bara ser en ansiktslös vag.

Hon sätrar på benen och drar honom mellan dem. Genast doppar han sina läppar mot hennes hals och hon lägger sina ben runt hans rygg. De är tre lakan i vinden och han har något som hon vill ha.

Ja, allt detta händer mitt i festen och ingen verkar bry sig om det.

Häftigt.

För att komma till andra sidan av rummet måste jag slingra mig genom kropparna som trängs på det provisoriska dansgolvet. Att stryka kroppsdelar mot fulla, kåta högstadieelever som jag inte känner låter inte som en bra tid, men det verkar vara min enda utväg. Så jag undviker en tafsning här och en armbåge där och tar mig ut ur den smutsiga zonen, och får bara några smutsiga blickar på vägen.

Småaktiga arslen.

När jag rundar hörnet och kommer in i vad jag antar är vardagsrummet, låter jag mina ögon vandra runt. Alla möbler har tryckts mot de bruna väggarna. Några personer har däckat, medan andra hånglar på de lakanbeklädda sofforna, och det pågår ett beer pong-spel mitt i mitten.

Det finns åtminstone trägolv.

Jag tittar på när en stor, kraftig kille kastar den lilla vita bollen och den landar effektivt i den röda koppen i motsatt ände av bordet. Jubel utbryter runt om i rummet.

Motståndarlaget grymtar när en av killarna tar upp koppen och dricker dess innehåll på några sekunder. Jag står där och tittar på dem i drygt tjugo minuter och vänder mig bara om för att gå när tjejerna som hänger runt omkring börjar klä av sig för att hjälpa till att "motivera" spelarna. Det är deras ord, inte mina.

Jag är ungefär en meter från dörren när min blick dras till trappan.

En vacker flicka med vitblont hår stiger ner och ser ut som en modell på sin runway. En stor, mörkhårig figur över hennes axel fångar min uppmärksamhet och mina ögon höjs. Jag kan inte riktigt urskilja hans ansikte härifrån, men jag kan se att han ler och att hans skjorta hänger i hans vänstra hand.

Min uppmärksamhet vänds tillbaka till flickan och, tänk dig det... plötsligt ser hon mycket mindre vacker ut och mycket mer bimbo. Hennes modellmässiga strutande ser nu ut som en runway show för en proffshora.

Och jag är ganska säker på att det är blekblond, inte strandblond.

Jag skakar på huvudet och tittar bort.

Jag har varit här i en timme och jag har redan börjat etikettera de här människorna som jag inte vet någonting om.

Men ärligt talat, är det jag som etiketterar eller är jag bara observant?

Jag suckar. Hur jag än försöker vrida och vända på det, är det skit runtomkring.

Inse det, Kalani, du är en dömande slyna.

När jag väl kommit ut genom ytterdörren och ut i den friska luften andas jag in djupt och försöker rensa mina sinnen. Det finns inget bättre än att lämna en fest med känslan av att ha klivit ut ur en Abercrombie and Fitch-butik. Cologne och spray tan overload.

Jag står där i några minuter, tittar mig omkring, ser hur folk går in och ut ur huset, tar sedan fram min telefon och skickar ett snabbt sms till Mia, för att låta henne veta att jag är ute.

Som vanligt svarar hon nästan omedelbart.

Meems: boo-hoo, bitch. Du varade i fem sekunder.

Jag: Nästan. Lägg bara till 57 minuter till det så är du på pricken. Grattis!

Meems: Tack. Tack. Jag ska förbereda mitt tal snart, men under tiden... var försiktig på vägen hem. LUVS!!!

Jag ler mot min skärm innan jag stoppar tillbaka den i min känga och börjar den korta promenaden till mitt hus.

Det är tidigt i november, så det finns en skön kyla i luften.

Jag har varit i Alrick Falls i tre veckor på dagen. Ikväll var första gången jag gick med på att gå ut med Mia och hennes vänner. Även om det inte var en hemsk kväll i sig, så var det inte heller särskilt roligt.

Jag menar, jag gillar att festa och ha kul. Eller åtminstone brukade jag göra det. Men den festen kändes mer som ett bordellhus. Killarna, som alla var alltför attraktiva för sitt eget bästa, med sina sexiga leenden klistrade på plats, delade ut drinkar till höger och vänster. De försökte utan tvekan att göra alla tjejerna lite mer avslappnade - jag är ganska säker på att de flesta av dem redan var avslappnade - medan tjejerna paraderade runt i "knappt påklädda" kläder och slog med ögonfransarna när de slog tillbaka varenda drink som slängdes i deras väg. Kanske är det så de får vad de vill ha, med lite flytande mod.

Det fanns en tid då jag gillade att ta det lugnt med en grupp vänner, skratta, dansa och sjunga. Men det här är ett nytt ställe, med nya människor, och jag känner inte mycket för att delta i deras charader. Jag äter hellre skräpmat och tittar på film.

När jag tänker det inser jag hur skitdåligt det låter.

Det kanske är det som är mitt problem. Jag är bitchig och fördömande för att det här inte är mitt hem. Att tillbringa mitt sista år i Alrick ingick aldrig i planen.

Jag antar att jag kan försöka att inte vara en sådan glädjedödare; ha lite roligt medan jag är här. På så sätt behöver Mia inte förklara för sina vänner varför hennes kusin är en sådan "snobbig bitch". När jag har tagit examen är jag ute.

Japp. Jag åker direkt till...

Mina tankar stannar plötsligt när jag ser vad jag ser framför mig.

Kapitel 1 (2)

"Vad i helvete..." Jag mumlar när jag tittar på den tjusiga jeepen som står stilla mitt på den mörka gatan.

Jag väntar en stund för att se om den börjar köra igen, men det gör den inte. Den verkar vara parkerad mitt på vägen, fortfarande igång, med lampor på och allting.

Istället för att göra det logiska som en tjej borde göra när hon är ensam i mörkret med en läskig bil i närheten - som att springa - fattar jag ett dumt skräckfilmsbeslut och går mot fordonet eftersom det är smart.

Ju närmare jag kommer, desto bättre kan jag se. Inte en jeep, utan en tjusig Hummer. En sexig, elegant, svart sådan med helt svarta fälgar.

Väldigt presidentlik.

När jag närmar mig hör jag Sublimes "Wrong Way". När jag ser mig omkring inser jag att ljudet av musiken strömmar från det öppna soltaket.

Jag är för kort för att se genom fönstret, så jag knackar lätt. "Hej, är du okej där inne?"

Inget svar.

Med en rynka på pannan tar jag mig till baksidan av skönheten innan jag stelnar.

Vad i helvete håller jag på med?

Det här är precis den här skiten som dina föräldrar varnar dig för när de ger dig föreläsningen "prata inte med främlingar". Fast jag är ganska säker på att det jag håller på att göra gränsar mer till "den dummaste idén någonsin".

"Skit i det." Jag sträcker mig upp och tar tag i reservdäcket på baksidan av bilen. Med ett fast grepp om det trycker jag mig upp från stötfångaren och skrattar när jag lyfter mig upp på taket.

Om ägaren kommer på mig med detta...

Jag kryper på händer och knän tills jag står vid det öppna soltaket. Jag lutar mig försiktigt över och kikar in.

"Åh, skit", viskar jag och tar in synen framför mig.

Och, åh, vilken syn. Vad. En. syn.

Föraren sitter slängd i sätet, huvudet dinglar bort från mig så att jag inte kan se hans ansikte. Hans högra arm är genom en svart t-shirt medan hans vänstra är bar, materialet är hopknutet runt halsen, som om han aldrig lyckades få igenom den andra armen. Jag kan se halva hans tvättbräda, och jävlar... pojken tränar. Jag låter mina ögon vandra över honom, för varför inte? Jag har redan nått en helt ny nivå av galenskap.

Hans hår är tjockt, kort på sidorna och längre på toppen; färgen är mörk choklad. Om Letterman-jackan på passagerarsätet är någon indikation är han en atlet. Han ser ut som en också. Han har breda axlar och starka armar.

Huh. Det verkar som om han hade riktigt bråttom. Hade inte ens tid att knäppa upp sina designerjeans.

Jag avslutar min bedömning, tar min hand in i lastbilen och petar lätt på hans huvud. "Hej, lever du?"

Ett gurglande ljud kommer från den mörkhåriga främlingen och hans huvud faller bakåt. Han släpper ut ett andetag, vilket får mig att rycka tillbaka.

"Usch..." Jag rynkar på näsan. "Någon drack det goda."

Nu när jag kan se hela hans ansikte inser jag att det är playboyen från trappan. Kanske till och med samma kille som lekte med den rödhåriga tidigare.

Han ser ut som en vuxen man, men eftersom han var på festen gissar jag att han är ungefär i min ålder. Han är dock stilig, det är en självklarhet.

Jag slår vad om att han vet det också.

Hans ögonbryn är mörka och tjocka, med ögonfransar som matchar dem, och hans ansikte är rent rakat, med små, perfekt trimmade polisonger. När jag följer det osynliga spåret därifrån noterar jag hans starka käklinje, skulpterad till perfektion, och lyfter sedan ögonen något för att upptäcka en underläpp som är lite längre ut än överläppen, en perfekt kontrast, egentligen.

En halvhjärtad suck rinner ut ur mig. "Synd." Perfektion ger ego, vilket kan översättas till en sak: skitstövel.

"Hej, dumskalle. Är du okej?" Jag frågar och rynkar pannan.

"Pfft, jag mår bra", säger han slentrianmässigt och hakan sjunker ner mot bröstet.

Jag rullar med ögonen. "Visst är du det. Jag kommer in."

Han låter ett berusat skratt komma ut. "Vanligtvis är det jag som kommer när jag är inne." Han skrattar hårdare, ett knä lyfter lätt, tydligt road av sitt eget skämt.

"Jättekul", säger jag med en dödlig röst. Japp. Killen är ett verktyg. "Du är full. Byt plats så kör jag dig hem."

Han rör sig inte, så jag sträcker mig in igen och ger killen en liten skakning.

Inget.

"Härligt." Jag pussar på läpparna och funderar på mina alternativ. Han är massiv, så det går inte att flytta honom. Jag skulle kunna ringa polisen, men det känns som ett jävla drag, även om det är hans eget jävla fel att han är oansvarig.

"Jag kan inte fatta att jag gör det här." Jag förbannar mig själv under andan och tittar på husen runt omkring mig. Eftersom jag inte vill sätta mina stövlar på de lyxiga sätena använder jag armarna som stöd och sänker mig ner i förarhytten tills mina knän träffar mittkonsolen. Efter att ha justerat volymen på stereon kikar jag på killen innan jag lutar mig över förarsätet. Jag letar runt och försöker hitta en spak, men min hand når knappt fram till sidan av sätet.

"Fan." Jag sätter mig på knäna och lutar mig hela vägen över honom.

Gud, om någon kör förbi just nu... det ser ut som om jag ger en rejäl körskalle.

Jag sträcker mig, når nästan ända fram till golvbrädan och hittar till slut en liten spak. Osäker på hur den fungerar trycker jag snabbt på, glider och drar. En av dem fungerar, för förarsätet börjar falla tillbaka. Jag släpper snabbt taget för att inte ge killen whiplash. Eller blir spottad på. Det skulle suga.

Killen skrattar och tar tag i mig och drar mig med sig tillbaka, och ett löjligt tjejigt skrik utbryter från mig.

Min överkropp ligger nu sidledes över hans bröst, med rumpan fortfarande halvt i luften.

"Om du vill leka...", säger han och gnuggar sin näsa i mitt hår. "Mmm...du luktar så himla sött", fortsätter han att mumla innan han snarkar igen.

Hans röst är låg och grov och löjligt sexig.

Gör inte det, Kalani. Gör det inte.

Jag slår vad om att den här killen får välja puss.

Han har spel i sömnen.

Jag måste få ut oss härifrån.

Jag väntar en minut, för att försäkra mig om att han är kall, sedan klättrar jag resten av vägen över och glider mina ben mellan hans. Jag trycker ihop ögonen och rör mig i snigelfart och sänker mig ner så att jag sitter i hans knä. Jag står helt stilla i några sekunder, ifall... ja, jag vet inte riktigt. Men det verkar vara den bästa idén just nu.

Kapitel 1 (3)

Jag sitter på hans lår, klämd mot ratten, så jag sträcker mig ner för att hitta en annan spak för att flytta sätet bakåt, men i stället hittar jag en fin knapp.

Sätet backar, vilket gör att ryggen lyfts upp. Jag kippar efter andan när min rygg möter hans stålfyllda bröstkorg. I samma sekund som jag flyttar min kropp för att komma i en bekvämare position flyger två stora händer till mina höfter och tar tag i dem som en running back gör med en fotboll: hårt, hårt och nära kroppen.

Min kroppstemperatur stiger kraftigt när jag sätter bilen i körning och kör ut på vägen. Först då inser jag att jag inte har någon aning om vart jag är på väg.

Värmaren - eller hans värme som just nu petar mig i arslet - är för mycket, så jag kilar ner fönstret och beger mig till den enda plats jag känner till.

Jag kör in på min uppfart, som bara var en minuts bilresa från där jag hoppade in i fordonet ursprungligen, och stänger av lastbilen. Så snart vibrationerna från motorn upphör blir jag hypermedveten om främlingen under mig.

Hans hjärtas starka rytm slår mot min rygg medan hans exponerade hud värmer mig genom mina kläder. Djupa, varma andetag fläktar över min nacke och gör mig lätt yr, trots att jag inte har druckit i kväll.

Det verkar som om jag inte är den enda som känner skiftet i luften eftersom killen nu för sin näsa längs min axel. Jag borde verkligen inte låta honom göra det. Han kan vara en galen person. Eller ännu värre, ett Broncos-fan, men det känns så bra.

Mina ögon vidgas när hans kuk rycker mot min röv och jag klättrar in i passagerarsätet. Tydligen var hans "hetta" inte helt och hållet kärnvapenfri om du förstår vad jag menar, för det var definitivt...mer.

Jag bestämmer mig för att jag ska låta honom sitta kvar i sitt säte för att nyktra till. När han sedan på morgonen känner att Woody Woodpecker kommer på besök kan han gå vidare.

Jag tar ut nycklarna ur tändningen och slänger dem på golvet på passagerarsidan; tillräckligt nära för att en nykter person ska kunna hitta dem, men inte en berusad idiot. Jag tar en ny titt på killen - han är verkligen förtjusande - och hoppar sedan ut, utan att slå igen dörren.

Efter en snabb dusch tar jag på mig en string, min Halestorm-konsert t-shirt, som definitivt har sett bättre dagar, och hoppar i säng. Jag somnar inom några minuter med min djävulskatt Nauni bredvid mig.

Jag rullar mig på mage och trycker kudden över huvudet för att överrösta det dunkande ljudet på min dörr. När det fortsätter i en dryg minut stönar jag och kastar mig ut ur sängen, redo att ringa Mia i nacken. Jag gav henne en nyckel för att undvika just den här situationen. Jag älskar min sömn. Jag behöver min sömn. Detta är något som hon vet.

Jag har en rynkad panna på plats och slår upp dörren. "Var i helvete är din nyckel..." Jag stannar upp.

Det är inte Mia. Nej, det är inte Mia. Det är Mr Perfection i all sin fortfarande halvnaknackade prakt.

Vid min dörr.

Och han är verkligen lång. Ginormalt jämfört med mig, men inte överdrivet lång. Mer som en meter och en halv meter av vagina som vaknar, ingen K-Y behövs för att fresta. Problem.

Min blick faller på jeansen som är fint sträckta över vad som ser ut att vara tjocka, starka lår. Byxorna är fortfarande uppknäppta, jag går förbi den förbjudna zonen och frossar mina ögon på hans mumsiga mage.

Japp. Fortfarande stenhård. Jag fortsätter min bedömning uppåt tills hans mun är i mitt blickfång, när jag återvänder till verkligheten.

Där är det där självbelåtna flinet igen, det han hade på sig på festen.

Jag vill slå bort det från hans perfekta ansikte.

Jag lyfter mina ögon till hans och förbannar det hela till helvetet. De är djupt mörkbruna, nästan svarta, och just nu är hans ögonlock halvt stängda när han stirrar på mig.

Jag iakttar hans ögon när de vandrar över min kropp.

Jag är fullt medveten om att jag bara har en mycket liten, mycket tunn t-shirt och string på mig. Nedre delen av mitt nyvaxade pris tittar säkert fram, och min rumpa är blottad. Jag garanterar att mina bröst är hårda som stenar från brisen som sveper in genom dörren, men jag ska vara förbannad om jag låter honom tro att jag bryr mig om vad han tycker, inte med den där "jag är mannen"-utseendet i hans ansikte, den självbelåtne jäveln.

Så snart hans mörka ögon möter mina igen talar han. "Du måste verkligen ha slitit ut mig." Hans röst är djup och raspig av sömnen. "Jag hann inte ens ner på uppfarten innan jag svimmade."

Mina ögon slår upp.

Vid min reaktion håller han upp händerna framför sig. "Hallå. Bli inte så förnärmad." Han ler. Igen. "Det är en komplimang som kommer från mig."

Den här killen...

"Okej. Whoa." Jag lyfter mina händer den här gången. "Bara... whoa." Jag stirrar på honom. "Du har tappat förståndet om du tror att du..."

"Lyssna", avbryter han mig och en sur suck lämnar honom. "Jag är inte intresserad av att reda ut saker och ting. Du borde veta hur det går till." Han släpper blicken på mina hårda bröstvårtor och utan tvekan antar den här egoistiska skitstöveln att det är min kropps reaktion på honom. "Jag går inte in för en andra gång, så du kanske borde lägga undan de där." Han rör sig slöt mot mitt bröst. "Du vet, så att du inte skämmer ut dig själv."

Jag är ganska säker på att min käke slår i golvet. Allvarligt talat.

Vad i helvete?

Vad. Den. Fuck.

"Um, hej. För det första, det är kallt." Jag klämmer på mina bröst. "Det här har inget med dig att göra. För det andra, låt mig förklara det för dig, herr Hugh Hefner i utbildning." Han flinar åt det. Dumskalle. "Det där", jag pekar på hans ljumske, "var inte alls i närheten av det här", säger jag och ger en liten WWE "sug på den" smäll i skrevet och talar som om jag talade till en dagisklass.

Hans ögonbryn drar ihop sig till en djup rynka, och hans händer hittar hans höfter i en lat, eftertänksam rörelse. Det är nästan komiskt hur förvirrad han ser ut.

Jag släpper en irriterad suck och bestämmer mig för att få det här överstökat. "Du", jag trycker in mitt pekfinger i hans bröst, "låg avsvimmad och full i din lastbil mitt på vägen." Jag rycker på axlarna. "Tänkte att jag skulle göra min goda gärning för dagen - fast nu tänker jag att jag borde ha lämnat ditt arsle där - och körde dig hit eftersom jag inte visste var du bodde. Jag trodde att du skulle vakna upp och ge dig iväg på morgonen." Jag rör min hand mot honom. "Uppenbarligen är jag en idiot för det för här är du."

Han krossar läpparna till en stram linje, kastar en blick på sin bil och sedan tillbaka på mig.

Kapitel 1 (4)

"Du säger att du tog med mig hem till dig... och att vi inte hade sex?"

"Japp."

"Så..." Han tittar spetsigt från mina nakna ben till hans öppna gylf. "Vi hade inte sex?"

Jag stirrar tomt på honom.

Hans mörka ögon smalnar av innan han skakar otroligt på huvudet.

Med en snabb blick över axeln tittar han tillbaka på mig med en mörk ögonbrynsfråga. "Jag antar att min telefon inte finns i ditt hus?"

Ett skratt bubblar ur mig innan jag hinner stoppa det, för där är det, folk, anledningen till att han var tvungen att komma till dörren.

Hans ögon smalnar ytterligare.

"K. Jag förstår nu." Jag nickar. "Det här är inte en del av rutinen att leka med dem för att få dem på fall och du har uppenbarligen ett allvarligt fall av selektiv hörsel, det eller så är du alldeles för självsäker för ditt eget bästa, så låt mig försöka en gång till, kanske lite långsammare, och se hur det fungerar?" Jag hånar honom och låter honom inte svara innan jag fortsätter. "Du blev godkänd. Ut. Jag körde dig hit så att du inte skulle bli arresterad. Slut. Av. Story."

Han skrattar förbi mig och kliar sig i nacken. "Huh." Sedan drar han huvudet bakåt, medan hans ögon vidgas och ett skräckslaget uttryck korsar hans ansikte. "Vänta", tror jag att han ska kasta ut, "körde du min Hummer?"

Vilken del av... ahhh. Så den stora pojken är fäst vid sin leksak.

"Visst gjorde jag det." Han ser allvarligt störd ut, så jag tillägger: "Det var förstås efter att jag klättrat upp baksidan i mina stövlar. Sedan kröp jag över toppen och föll in genom solluckan med klackarna först." Det är ingen lögn. Den lilla klacken på mina stövlar gick faktiskt in först, med extrem försiktighet, men det behöver han inte veta.

"Tack och lov fanns mittkonsolen där som jag kunde trampa på" med mina knän, "annars hade jag kanske fallit."

Och bam. Nu är han fullständigt förbannad.

Ögonen är stora, käken är stram, bröstet är tungt; han är officiellt på väg att tappa fattningen.

Jag tänker inte låta honom göra det.

"Just det. Så... hej då." Jag slår igen dörren i ansiktet på honom så fort jag kan.

Jag går tillbaka till mitt rum och lägger mig i sängen och lyssnar när Hummerns motor vrålar till liv. Det går några minuter innan jag hör den köra iväg.

Efter det är det inte så lätt att sova.

Det finns begränsade kapitel att lägga här, klicka på knappen nedan för att fortsätta läsa "Gnistor flyger"

(Det hoppar automatiskt till boken när du öppnar appen).

❤️Klicka för att läsa mer spännande innehåll❤️